Capote (2005)
Jag hade faktiskt ingen aning om vem Truman Capote var innan jag såg filmen. Jag visste däremot att han skulle spelas av Phillip Seymour Hoffman, en av mina personliga favoritskådespelare sen filmer som The Big Lebowski och Happiness. Jag är glad att säga att Capote är det bästa han gjort hittills. Vad som skulle ha kunnat bli ett gripande men banalt och grått drama blir, genom Hoffmans tolkning av den självgode och något bisarra Capote, en riktig upplevelse. Att ens vänja sig vid sättet han pratar på tar sin tid.
Genom filmen får jag reda på att det var Truman Capote som skrev Breakfast At Tiffany’s och, som denna film handlar om, In Cold Blood. Båda titlarna är bekanta men av någon anledning har jag aldrig funderat över vem författaren varit. Något jag inte kunde sluta fundera på under filmens gång var huruvida Capote verkligen var som Hoffman gestaltar honom. Egentligen spelar det ingen roll, Hoffmans insats är lika övertygande oavsett om det är en exakt avbildning eller om han fått någon slags spelrum med karaktären.
Även fast resten av filmens komponenter visar på ett gott hantverk av alla inblandade (inte minst regissören Bennet Miller) känns det som att den vilar lite för mycket på Hoffmans prestation. Kanske är det ett medvetet val att till exempel låta alla andra karaktärer vara nedtonade, på gränsen till träiga, men ett par till element som kunde sätta färg på filmen skulle inte ha skadat. Hoffman skiner ändå så starkt här att ingen skulle kunnat stjäla uppmärksamheten från honom. Faktiskt skulle det skulle förvåna mig om han inte tar hem en Oscar i mars.
IMDB rating: 8.2 (3217 votes)
Min rating: 7.5
Genom filmen får jag reda på att det var Truman Capote som skrev Breakfast At Tiffany’s och, som denna film handlar om, In Cold Blood. Båda titlarna är bekanta men av någon anledning har jag aldrig funderat över vem författaren varit. Något jag inte kunde sluta fundera på under filmens gång var huruvida Capote verkligen var som Hoffman gestaltar honom. Egentligen spelar det ingen roll, Hoffmans insats är lika övertygande oavsett om det är en exakt avbildning eller om han fått någon slags spelrum med karaktären.
Även fast resten av filmens komponenter visar på ett gott hantverk av alla inblandade (inte minst regissören Bennet Miller) känns det som att den vilar lite för mycket på Hoffmans prestation. Kanske är det ett medvetet val att till exempel låta alla andra karaktärer vara nedtonade, på gränsen till träiga, men ett par till element som kunde sätta färg på filmen skulle inte ha skadat. Hoffman skiner ändå så starkt här att ingen skulle kunnat stjäla uppmärksamheten från honom. Faktiskt skulle det skulle förvåna mig om han inte tar hem en Oscar i mars.
IMDB rating: 8.2 (3217 votes)
Min rating: 7.5
posted by torr at 03:48
5 Comments:
Inte att förglömma är ju Hoffman även brilliant i Magnolia och Almost Famous.
Så jag antar att du inte kan hålla dig för M:I III? ;)
Ja, han är med där.
Skall vi våga oss på en gissning att han spelar en nervös, ängslig, loner. Kanske inte ett socialt geni och man kan tänka att han inte är den rättframme casanovan som boxar skurkarna och svingar sig i lianer :) En vild gissning är att han någon slags tech-wiz som bistår hjälten med manicker och mackapärer eller tekniska råd :)
Type-castad anyone?
Magnolia har jag ännu inte sett (!), hade glömt att han va med i Almost Famous.
Det värsta är att jag nu säkert kommer måsta se MI3 bara för att du se vad han gör för roll där. Säkert är det precis som du sa haha.
Hoffman och William H. Macy borde spela bröder i nån film tycker jag.
Hehe, jo det vore ju nått de :)
Kanske för en The Barbarians II?
en lustig sak är ju att de inte sällan dyker upp i samma filmer....boggie nights och magnolia...kanske fler.
men gud så seg film du har lurat mig o se, somna trots att jag sovit hela eftermiddagen
Såg just Capote, jävlar vad bra den var.
Som du säger så var ju Hoffman lysande, men jag håller verkligen inte med om att de runt omkring var träiga. Bra biroller hela vägen. (Och ja, Sheriffen var träig, men...det kändes som han skulle vara det :)
Jag vet inte om du vet det redan, det har ju varit känt på Sidan ett tag, men Hoffman spelar inte vad man tror i MI:3, utan big boss bad guy! :) Kommer nog inte att se den iaf, men vem vet, man kanske får hjärnblödning och ser den iaf.
Kart: Jag förstår inte vad du menar med seg, men ifall du menar att filmen saknade grepp för att uppehålla intresset för individer som saknar förmågan att kunna se något som kräver att man njuter av filmen för dess, hör och häpna, skådespelare och manus, så hänger jag med.
(Den där meningen måste vinna något slags (längd)rekord :|)
Att säga att den var seg är ju att implicera att den skulle vara tråkig och händelselös. Capote är ju rafflande och så välspelad att det gör ont. Det är ju stor skillnad på långsam och seg :)
Att du somnade fastän du var så utvilad säger ju mer om dig än om filmen.Ett tips till framtiden, se inte biografiska filmer om författare.
Skicka en kommentar
<< Home