End Of The Century (2003)
Det har säkert gjorts en hel del filmer om The Ramones, allt annat vore ologiskt med tanke på hur mycket de påverkat dagens rock och punk. Jag har dock aldrig tidigare sett någon dokumentär som fokuserat enbart på detta band, och trots att jag länge lyssnat på dom har jag vetat väldigt lite om själva bandet. Fram tills nu det vill säga. För End Of The Century är en grundlig dokumentation och genomgång av bandets historia, från grundandet till Joeys död. Filmens fokus ligger till stor del på bandmedlemmarnas personlighet och hur relationerna såg ut mellan dom.
Vi får en bild av frontmannen Joey som en väldigt blyg och tillbakadragen person, svårt drabbad av tvångstankar. Gitarristen Johnny porträtteras som bandets disciplinerade, kalla och surmulna dirigent. Dee Dee, den heroinmissbrukande före detta prostituerade basisten och låtskrivaren framställs som flamsig och ostabil men även snäll.
En av de intressantaste delarna av filmen är den som behandlar relationen mellan Joey och Johnny. Jag hade tidigare hört av någon att Joey skulle stå väldigt långt till höger politiskt samtidigt som resten av bandet hade närmast motsatta åsikter. Jag fick inte detta att gå ihop med den blyga, snälla och lite flummiga Joey som visades i filmen. Det visade sig även senare att det var helt fel, det var istället Johnny som var den övertygade republikanen. Då föll plötsligt alla bitar på plats. Johnnys hårda, disciplinerade och kalla personlighet gick betydligt bättre ihop med den politiken. Själv säger han att han varit ”right-wing” sen han var 10 år gammal. Han säger att han stödde Nixon på 60-talet och när han håller tal då Ramones valts in i The Rock’N’Roll Hall Of Fame avslutar han med ”God bless Bush and god bless the USA”. I en scen har han även en tröja med texten ”Kill a commie for mommy”. Dessa ställningstaganden sätts sedan i relation till Joeys åsikter som är de rakt motsatta. Motsättningarna mellan de två eskalerade enormt när Johnny blev tillsammans med Joeys flickvän och efter den incidenten blev de två aldrig vänner igen. Olika personer i filmen hävdar dessutom att låten ”The KKK took my baby away”, som Joey skrev, handlar om Johnny.
Filmen är en relativt konventionell dokumentär som mest utgörs av intervjuer med bandmedlemmarna själva (även Dee Dee och Joey) samt folk som stod dom nära. Den är välgjord även om ljudet på intervjuerna kan vara bristfälligt ibland. Jag tycker varken bättre eller sämre om The Ramones efter jag sett denna film men det känns verkligen som jag förstår mig på bandet bättre.
IMDB score: 7.8 (442 votes)
Min score: 7.1
Vi får en bild av frontmannen Joey som en väldigt blyg och tillbakadragen person, svårt drabbad av tvångstankar. Gitarristen Johnny porträtteras som bandets disciplinerade, kalla och surmulna dirigent. Dee Dee, den heroinmissbrukande före detta prostituerade basisten och låtskrivaren framställs som flamsig och ostabil men även snäll.
En av de intressantaste delarna av filmen är den som behandlar relationen mellan Joey och Johnny. Jag hade tidigare hört av någon att Joey skulle stå väldigt långt till höger politiskt samtidigt som resten av bandet hade närmast motsatta åsikter. Jag fick inte detta att gå ihop med den blyga, snälla och lite flummiga Joey som visades i filmen. Det visade sig även senare att det var helt fel, det var istället Johnny som var den övertygade republikanen. Då föll plötsligt alla bitar på plats. Johnnys hårda, disciplinerade och kalla personlighet gick betydligt bättre ihop med den politiken. Själv säger han att han varit ”right-wing” sen han var 10 år gammal. Han säger att han stödde Nixon på 60-talet och när han håller tal då Ramones valts in i The Rock’N’Roll Hall Of Fame avslutar han med ”God bless Bush and god bless the USA”. I en scen har han även en tröja med texten ”Kill a commie for mommy”. Dessa ställningstaganden sätts sedan i relation till Joeys åsikter som är de rakt motsatta. Motsättningarna mellan de två eskalerade enormt när Johnny blev tillsammans med Joeys flickvän och efter den incidenten blev de två aldrig vänner igen. Olika personer i filmen hävdar dessutom att låten ”The KKK took my baby away”, som Joey skrev, handlar om Johnny.
Filmen är en relativt konventionell dokumentär som mest utgörs av intervjuer med bandmedlemmarna själva (även Dee Dee och Joey) samt folk som stod dom nära. Den är välgjord även om ljudet på intervjuerna kan vara bristfälligt ibland. Jag tycker varken bättre eller sämre om The Ramones efter jag sett denna film men det känns verkligen som jag förstår mig på bandet bättre.
IMDB score: 7.8 (442 votes)
Min score: 7.1
posted by torr at 09:58
1 Comments:
det kändes som man kom medlemmarna väldigt nära. och ytan, schablonbilden av ramones är ju helt annorlunda mot hur det verkligen var
Skicka en kommentar
<< Home