Syriana (2005)

Syriana är en spionfilm/politiskt drama baserat på den före detta CIA-agenten Robert Baers bok ” See No Evil: The True Story of a Ground Soldier in the CIA's War on Terrorism”. Inget nytt men nog så kontroversiellt för det. När jag kollar company credits på IMDB och finner Warner Bros vet jag inte vad jag ska tro. Har Hollywood på riktigt börjat ge pengar till genuint subversiva filmer?

Syriana har som tur är inte mycket gemensamt med Good Night And Good Luck även fast de båda är politiska filmer med George Clooney som producent och huvudrollsinnehavare. Till skillnad från Good Night.. bjöd Syriana på en engagerande, spännande och komplex story, djupa karaktärer och inte minst ett riktigt ställningstagande som inte grundas i ett redan existerande samförstånd. Även då Stephen Gaghan, som regissör och manusskribent, kan titulera sig filmens egentliga stjärna bör man nog inte förringa Steven Soderberghs insats som medproducent till Clooney. Då dessa två arbetar tillsammans brukar resultatet bli mycket bra (se till exempel HBO-serien Unscripted).

I början av filmen var jag övertygad om att det var jag själv som läste in det politiska budskapet genom att övertolka den kontrastering som tidigt byggs upp med de svinrika arabiska oljeshejkerna och amerikanska oljeföretagens pampar på ena sidan och de utfattiga pakistanska gästarbetarna på den andra. Men när arbetarna på oljefälten, genom en tveksam affärsuppgörelse mellan två företag i USA, friställs och drivs rakt i famnen på religiösa fundamentalister för att undgå deportering, förstår jag att filmen verkligen vill visa oss något.

Ju längre filmen går desto tydligare blir budskapet, men aldrig körs det ner i halsen, aldrig ställer det sig i vägen för storyn. Istället är det just det politiska som driver storyn framåt och håller den komplex. Karaktärerna är ofta onda, aldrig helt goda och alltid nyanserade. Även då filmen hoppar mellan den strukturella nivån och individnivån går det alltid att följa den röda tråden. Den har kritiserats för att vara för invecklad för att ”nå fram”, men skulle den varit förenklad skulle budskapet förvandlats till en politisk schablon och förlorat all kraft.

Att en Hollywoodfilm ens vågar säga att det finns orsaker till terrorism är anmärkningsvärt, att man dessutom vågar koppla dessa orsaker till ekonomiska faktorer är nästan svårt att tro på. Filmen lyfter på ett logiskt och nedtonat sätt fram hur amerikanska intressen formar mellanöstern. Irakkriget och det konflikt som just nu växer fram mot Iran härleds till det geopolitiska övertaget USA kräver för att hindra de oljeproducerande länderna att sälja all olja till exempelvis Europa eller Kina (som är villiga att betala mer än de amerikanska bolagens underpris). Detta geopolitiska övertag kräver att all form av sekulär demokrati hindras från att växa fram, för så länge den persiska gulfens despoter hålls rika, välmående och inte minst allierade med USA finns det ingenting att oroa sig över.

Filmen utspelar sig rätt mycket i Beirut men jag såg senare att den inte var inspelad där. Däremot är många scener filmade i bland annat Dubai, Egypten och Marocko. En överraskande stor del av dialogen är på Urdu, Arabiska och Persiska. Till och med George Clooney har gått in för det och lärt sig arabiska för denna film som har Sverigepremiär den tredje mars.

IMDB score: 7.1 (5670 votes)
Min score: 8.3