Kiss Kiss Bang Bang (2005)

Varför görs det inte mer självrefererande filmer? Inte självrefererande som i Airplane! (även fast de kan va bra också) utan snarare som i Adaptation. Att komma med ett par kommentarer om studiofilmsklyschor och Hollywood kan göra så mycket.

Vissa gillar inte när filmmakarna kliver utanför filmens ramar och drar uppmärksamheten till att det är en film man tittar på, det vanligaste argumentet är att det ”förstör illusionen”. Personligen tycker jag att det är ett stilgrepp som används alldeles för lite. Det fungerade i utmärkt i Funny Games och det fungerar lika bra i Kiss Kiss Bang Bang.

Förutom den innovativa strukturen bjuder filmen på Robert Downey Jr. spelandes en något borttappad inbrottstjuv från New York City som halkar iväg till Hollywood på ett bananskal och blir insvept i en komplicerad mordhistoria. Han gör en bra insats men pratar en aning för mycket. Val Kilmer spelar intressant skitstövel och Michelle Monaghan gestaltar den lite för passiva Harmony.

Filmen är huvudsakligen en komedi men har vissa inslag av action, thriller och framförallt: film noir. Jag vet inte om det är Robert Downey Jr:s berättarröst eller den välkomponerade och nästan ständigt närvarande filmmusiken, men av och till känns det som man tar del av en mytisk berättelse som utspelar sig i sagolandet Los Angeles.

Storyns snabba vändningar tillsammans med prata-i-munnen-på-varandra-dialogen blev lite förvirrande ibland men det var inget som störde för mycket - hellre en för komplicerad film än en för enkel film. Humorn byggde för det mesta på situationskomik och höll genomgående hög klass. Flera förutsägbara scener blandas med de mest överrumplande påhitt som mer än en gång involverar flygande lik.

Med tanke på den tråkiga titeln och den rent ut sagt gräsliga affischen blev jag överraskad av att Kiss Kiss Bang Bang var så bra, det betyder dock inte att den lever upp till IMDB:s lite väl tilltagna 7.9 poäng.

IMDB score 7.9
Min score: 7.2