Munich (2005)
Efter att ha dragit en Paul W.S. Anderson med War Of The Worlds försöker sig Spielberg nu på en Oliver Stone. Förvisso är Spielberg raka motsatsen till Stone när det gäller förmågan att vara kontroversiell, så liknelsen kanske är något skev. Att den gamle blockbusterräven är konflikträdd märks genomgående i Munich. De politiska anspelningarna håller sig till ett nödvändigt minimum och rör sig alltid inom den dominanta uppfattningen av konflikten, ockupationen är nästintill spårlöst försvunnen, precis som väntat.
Det som istället gör filmen intressant är hur den behandlar sina huvudkaraktärer. Fem lönnmördare utsända på uppdrag av Mossad, en av världens mest fruktade och hänsynslösa underättelsetjänster, skall göras mänskliga nog att du som åskådare bryr dig om de lever eller dör. Spielberg lyckas helt ok med denna uppgift. Han utrustar agenterna med någon slags samvete (de vill inte döda barn, och helst undvika civila), han låter protagonisten vara nybliven far och framför allt låter han mördarna framstå som pjäser i ett spel, styrda helt och hållet av högre krafter.
Som alltid när det gäller Spielbergrullar går det inte att anmärka på varken cinematografi, klippning, art direction etc. Han ser alltid till att dessa aspekter håller hög klass samtidigt som de absolut inte drar till sig uppmärksamheten, vilket i och för sig kan vara lite tråkigt. Apropå att dra till sig uppmärksamhet så kanske det är jag som sett för mycket indiefilm på senaste, men man märker verkligen direkt när en emotionell scen byggs upp i den här filmen. Musiken blir pampig, kvinnoröster börjar yla på främmande språk och kameran zoomar in till extrema närbilder på karaktärernas ansikten. Så mycket ska det väl inte märkas ändå? Jag fann mig själv tänkandes på Troja under vissa scener, och det är ju inte bra.
Jag gillar spionfilmer och som spionfilm är Munich helt OK, jag skulle till och med kunna säga att den är bra, dock kommer den inte i närheten av The Constant Gardener. Som politisk film är den helt värdelös och här rekommenderar jag hellre Syriana.
IMDB score: 7.9 (8977 votes)
Min score: 7.0
Det som istället gör filmen intressant är hur den behandlar sina huvudkaraktärer. Fem lönnmördare utsända på uppdrag av Mossad, en av världens mest fruktade och hänsynslösa underättelsetjänster, skall göras mänskliga nog att du som åskådare bryr dig om de lever eller dör. Spielberg lyckas helt ok med denna uppgift. Han utrustar agenterna med någon slags samvete (de vill inte döda barn, och helst undvika civila), han låter protagonisten vara nybliven far och framför allt låter han mördarna framstå som pjäser i ett spel, styrda helt och hållet av högre krafter.
Som alltid när det gäller Spielbergrullar går det inte att anmärka på varken cinematografi, klippning, art direction etc. Han ser alltid till att dessa aspekter håller hög klass samtidigt som de absolut inte drar till sig uppmärksamheten, vilket i och för sig kan vara lite tråkigt. Apropå att dra till sig uppmärksamhet så kanske det är jag som sett för mycket indiefilm på senaste, men man märker verkligen direkt när en emotionell scen byggs upp i den här filmen. Musiken blir pampig, kvinnoröster börjar yla på främmande språk och kameran zoomar in till extrema närbilder på karaktärernas ansikten. Så mycket ska det väl inte märkas ändå? Jag fann mig själv tänkandes på Troja under vissa scener, och det är ju inte bra.
Jag gillar spionfilmer och som spionfilm är Munich helt OK, jag skulle till och med kunna säga att den är bra, dock kommer den inte i närheten av The Constant Gardener. Som politisk film är den helt värdelös och här rekommenderar jag hellre Syriana.
IMDB score: 7.9 (8977 votes)
Min score: 7.0

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home