Bloody Sunday (2002)
Jag har aldrig vetat särskilt mycket om Bloody Sunday-massakern eller Nordirlandkonflikten över huvudtaget. Den här filmen gav heller inte särskilt mycket bakgrundsinformation, men lyckades desto bättre med att förklara vad som hände just den där dagen i Derry 1972 då fjorton civila pojkar och män sköts ihjäl av den brittiska militären.
Filmen försöker efterlikna en dokumentär genom användandet av en skakig, handhållen kamera, folk som pratar i munnen på varandra, och en genomgående känsla av kaos och planlöshet. Det förhöjer självklart känslan av realism men ibland blir det nästan för rörigt. Hade jag inte sett filmen med undertexter hade jag inte alls hängt med.
Den utspelar sig under ett dygn och hela första halvan av filmen består av förberedelserna inför den medborgarrättsdemonstration som sedan blev målet för de skjutglada brittiska styrkorna. Denna första del känns långsam och rätt intetsägande och jag skulle hellre ha sett att man där försökte sätta de kommande händelserna i sitt historiska perspektiv. Utan förkunskaper är det svårt att förstå vad som händer och varför.
Den andra delen av filmen, då demonstrationen dras igång, är desto mer välgjord. Här kommer det dokumentära fotot till sin rätt och vissa scener känns så verkliga att det blir stundtals obehagligt. Tankarna går ganska snabbt till Göteborgskravallerna då det faktiskt finns många paralleller mellan de två incidenterna. Poliserna som misshandlade och sköt demonstranterna i Göteborg fick rosor av Göran Persson, militärerna som mördade barnen i Derry blev gratulerade av drottningen. Frågan är om Göteborg inte hade blivit samma katastrof som den i Derry (eller den i Ådalen) om Sverige inte hade haft förbud mot att sätta in militär i sådana situationer.
De som idag propagerar för att den lagen ska dras tillbaka borde se Bloody Sunday och tänka efter riktigt länge vilka risker det är man utsätter framtida generationer för.
IMDB score: 7.7 (3173 votes)
Min score: 7.1

2 Comments:
Jag håller inte med dig Torr :)
Jag tycker inte att den är långsam, något som inte är vidare intressant att uppehålla sig vid, eftersom det är så fruktansvärt relativt. Dock huruvida filmen borde ha tagit upp bakgrunden till konflikten tycker jag är intressantare. Jag tycker inte att en film som bloody sunday har "råd" att försöka förklara på 30-60 minuter i en spelfilm en sådan konflikt. Det skulle knappt gå i en knastertorr dokumentär.
Jag tycker filmmediet är "emotionellt", att det talar genom ett annat medium än (skriven)text, som då i min jämförelse skulle vara mer.."intellektuellt"? Det jag menar är att i en sådan film så skulle det bli väldigt svårt att beskriva historien utan att den antingen skulle lämna sitt ursprung - spelfilm och bli en dokumentärfilm eller att det skulle bli fruktansvärt ....kantigt.
Det kanske går, jag vet inte, men det jag känner spontant är att spelfilmen har alltid försökt berätta något om det stora med hjälp av karaktärer, det lilla. Jag tror inte att regissörer och manusförfattare är särskilt bra på att "förklara" saker, de är bättre på att berätta historier som (förhoppningsvis)förmedlar något med den berättelse vi får följa.
Kanske vore det något som borde utvecklas, att historielösheten är för stor. Något som är säkert iaf är att filmrecensenters toleranströskel innan de skriker "plakatfilm", är alltför låg. Dock så gillar jag själv det subtila, så jag kan samtidigt förstå dem.
Ja, nu har jag förvirrat även mig själv, så jag tar och slutar här.
men en bra film var det allt
jo jag förstår vad du menar, men jag menar inte att dom ska förklara hela konfliken och alla sidor av den, jag önskar bara att de gav en mycket förenklad bild av deras syn på konflikten. jag tror man bara skulle behöva ett par linjer dialog för att göra det.
jag vill inte ha någon fullständig berättelse, bara ett handtag på hur situationen blivit som den blivit
Skicka en kommentar
<< Home