The Proposition (2005)

Det är inte en särskilt smickrande bild Nick Cave och John Hillcoat målar upp av sitt hemland i denna australiensiska western. Solen steker, landskapet är dött och överallt härskar flugorna. De sitter i folks ansikten och i deras mat, det konstanta surrandet för tankarna till död och förruttnelse. Trots detta är filmen estetiskt tilltalande. Genom att utnyttja de storslagna solnedgångarna så ofta det går ges det karga landskapet en känsla av episk ödslighet.

Filmens röda tråd etableras tidigt och tydligt. Även fast dialekten inte alltid är den lättaste att förstå (och jag såg den utan textning) var det lätt att hänga med i handlingen. Den enkla storyn gjorde att man med gott samvete kunde fokusera på filmens poetiska ambitioner. Musiken och fotot är stilrent och enkelt men ändå konstnärligt på ett sätt som gör att de flesta scener fungerar både fristående och som en del av helheten.

En av de saker jag gillade mest var filmens innovativa sätt att skildra våldet. Det är oerhört grafiskt och spektakulärt utan att någonsin bli over-the-top eller kännas sensationslystet. Det tillför en råhet som gör filmen minnesvärd utan att göra den varken obehaglig eller krass. En av scenerna mot slutet är lite väl inspirerad av A Clockwork Orange, just så att uppmärksamheten avleds från de faktiska händelserna på duken, men utöver det finns det inte mycket att anmärka på.

The Proposition kan man direkt placera bland andra moderna westernklassiker som Unforgiven och Open Range och jag ser gärna att Nick Cave viger mer av sin tid till att skriva filmmanus.

IMDB score: 7.5 (940 votes)
Min score: 7.8