The Road to Guantanamo (2006)

När jag fick reda på att The Road to Guantanamo inte var en vanlig dokumentär utan en dramadokumentär blev jag lite besviken. Den yttersta emotionella udden, den som kan slita sönder en inombords och få en att ligga sömnlös i dagar (typ som efter Black Tar Heroin), försvinner ofta i och med en dramatisering där skådespelare iklär sig rollerna av riktiga personer. Efter att jag satt igång filmen försvann dock alla tvivel rätt snabbt.

Huvudrollsinnehavarnas helt otroliga skådespelarinsatser och det dokumentära stuket på filmen gör att man snabbt glömmer bort att det ofta inte är autentiska bilder man ser. Det enda som bryter illusionen är intervjuklippen med de riktiga personerna som skådespelarna porträtterar. Dessa klipp stärker paradoxalt nog samtidigt realismen.

Filmen handlar om de tre britter som kom att kallas ”The Tipton Three”. Tre vänner (från början fyra) som far till Pakistan för att en av dom ska gifta sig. Genom ungdomlig naivitet och äventyrslusta tar de sig istället till Afghanistan där de hamnar mitt i den Amerikanska bomboffensiven. Desperat försöker de ta sig tillbaka till Pakistan men tillfångatas istället av Norra Alliansen och hamnar till slut på Guantanamo.

Vid flera tillfällen under filmens gång kommer jag att tänka på filmen Salò. De amerikanska soldaterna och fångvaktarna har mycket gemensamt med Pasolinis italienska fascister. Skillnaden är, hemskt nog, att sadismen i The Road to Guantanamo är djupare rotad i verkligheten än den i Salò.

När de tre protagonisterna når Guantanamo blir likheterna med nazisternas koncentrationsläger obehagligt påtaglig. Som en IMDB-skribent uttrycker det: ”let's face it: from what the film tells us, we're dealing with a situation involving the US equivalent of the SS”

Självklart är det de tre britternas version av händelserna som presenteras, men har man hållit sig uppdaterad om vad officiella källor sagt om förhållandena på Guantanamo känner man igen mycket av tortyren och de allmänna förhållandena. Som samma skribent säger: ” You want the other side of the story? Listen to any George W. Bush press conference”

The Road to Guantanamo är obehagligt bra gjort. Det är nästan så man önskar att den inte var så effektiv eftersom man blir så arg, förtvivlad och upprörd. Det dröjer inte alls länge innan man helt har slutat bry sig om att britterna faktiskt är oskyldiga. Det hade lika gärna kunnat vara Al-Quidamedlemmar, man behandlar helt enkelt inte människor på det där sättet.

Filmen bjuder som sagt inte på någon ny information om amerikanernas metoder eller förhållandena på Guantanamo, men den lyckas kanalisera det som bara tidigare varit nyhetstext till något som träffar så mycket hårdare och sätter sig som en klump i halsen.

Efter han blivit släppt från Guantanamo säger en av britterna att han nu vet att världen inte är ett trevligt ställe, så känns det också efter att man sett den här filmen.

IMDB score: 7.4 (404 votes)
Min score: 8.0